måndag 20 december 2010
lördag 18 december 2010
måndag 13 december 2010
You robbed me of my heart and sold it in Puerto Rico
Him: Jade
Her: Alexander
Him: Do you remember that day you fell outta my window?
Her: I sure do, you came jumping out after me.
Him: Well, you fell on the concrete, nearly broke your ass, you were bleeding all over the place and I rushed you out to the hospital, you remember that?
Her: Yes I do.
Him: Well there's something I never told you about that night.
Her: What didn't you tell me?
Him: While you were sitting in the backseat smoking a cigarette you thought was gonna be your last, I was falling deep, deeply in love with you, and I never told you til just now
Her: Alexander
Him: Do you remember that day you fell outta my window?
Her: I sure do, you came jumping out after me.
Him: Well, you fell on the concrete, nearly broke your ass, you were bleeding all over the place and I rushed you out to the hospital, you remember that?
Her: Yes I do.
Him: Well there's something I never told you about that night.
Her: What didn't you tell me?
Him: While you were sitting in the backseat smoking a cigarette you thought was gonna be your last, I was falling deep, deeply in love with you, and I never told you til just now
torsdag 9 december 2010
måndag 6 december 2010
måndag 29 november 2010
Lagom
Kan lagom vara bra? Borde man inte göra sig själv en otjänst om man aldrig strävade efter att förbättra sitt liv utan bara gilla läget med ett lagom? Det kanske gränsar till girighet men skillnaden mellan att vara okej och att vara bra är hyfsat stor. Det är mycket som är okej, men är det...allt? Nöjd stämpel eller inte, greedy bitch is good.
tisdag 23 november 2010
And these bottles of wine will always make us happy
Jag saknar er som en gris. Som babe-grisen i Montmarte.
I should just be my own best friend
Even if I stop wanting you,
A perspective pushes through
I’ll be some next man’s other woman soon,
I shouldn't play myself again,
I should just be my own best friend,
Not fuck myself in the head with stupid men
A perspective pushes through
I’ll be some next man’s other woman soon,
I shouldn't play myself again,
I should just be my own best friend,
Not fuck myself in the head with stupid men
söndag 17 oktober 2010
My moon my man so changable
Killen kan filma.
Killen filmar najs saker.
Killen filmar dem najs också.
KILLEN FILMAR TAKE AWAY CONCERSTS
- vilket jävla bra koncept va?
Holiday oh holiday
tisdag 12 oktober 2010
Lonely robot in a wasteland
I saw the mirror starin’ back at me
And it told me I’m a self machine
It said I gave you these scars
And I gave you these wounds
I told you the false
And I showed you the truth
onsdag 29 september 2010
måndag 20 september 2010
Blues ain't nothing but a good woman gone bad
Jasmine Kara, hype nummer ett just nu, men, med all rätt! Med hennes debutplatta kommer jag into da mood för vad som helst!
fredag 17 september 2010
Fram och tillbaka.
För att strävan att sträva framåt får oss att galopera bakåt.
Oxymoron, något som motsäger sig självt. Två ord av motsatt betydelse, framåt och bakåt. Men dessa två är mer länkade än vad man misstänker vid första anblicken. Du vill ifrån ditt förflutna, det måste inte ha varit tragiskt alls, men eftersom man alltid strävar efter förbättring, strävar man ju även bort ifrån utgångspunkten, nuet, och det nuet är färgat utav det förflutna. Förvirrande va? Ingenting är nog egentligen glasklart när man dissekerar det in till essensen, det är väl kanske där charmen ligger också, valfriheten om att fördjupa, eller bara promenera ytligt omkring.
Du vill ha en snyggare lägenhet, en snyggare häck. Du säljer din etta och flyttar in till en ny. Du köper ett gymkort och missbrukar cross-trainern. Du glömmer den första ettan och den sladdriga röven. Du vill ha nytt, bättre, bäst! Där går också det gyllene snittet förlorat, för du förlorar förankringen till det väsentliga, stunden. Du förstår det inte nu, ingen gör! Men stunden är allt, våra celler existerar en stund i taget, och kan förintas nästa. Därför är den allt, stunden borde bevaras med flera E-ämnen än mackorna på Pressbyrån, stunden borde lindas in i mera silkespapper än en Iitala skål. Vi trampar istället ihjäl den på vår galopp framåt, och helvete vad fort det går!
Oxymoron, något som motsäger sig självt. Två ord av motsatt betydelse, framåt och bakåt. Men dessa två är mer länkade än vad man misstänker vid första anblicken. Du vill ifrån ditt förflutna, det måste inte ha varit tragiskt alls, men eftersom man alltid strävar efter förbättring, strävar man ju även bort ifrån utgångspunkten, nuet, och det nuet är färgat utav det förflutna. Förvirrande va? Ingenting är nog egentligen glasklart när man dissekerar det in till essensen, det är väl kanske där charmen ligger också, valfriheten om att fördjupa, eller bara promenera ytligt omkring.
Du vill ha en snyggare lägenhet, en snyggare häck. Du säljer din etta och flyttar in till en ny. Du köper ett gymkort och missbrukar cross-trainern. Du glömmer den första ettan och den sladdriga röven. Du vill ha nytt, bättre, bäst! Där går också det gyllene snittet förlorat, för du förlorar förankringen till det väsentliga, stunden. Du förstår det inte nu, ingen gör! Men stunden är allt, våra celler existerar en stund i taget, och kan förintas nästa. Därför är den allt, stunden borde bevaras med flera E-ämnen än mackorna på Pressbyrån, stunden borde lindas in i mera silkespapper än en Iitala skål. Vi trampar istället ihjäl den på vår galopp framåt, och helvete vad fort det går!
måndag 21 juni 2010
Jonas Åkerlund
Sheaaaaaaaat.
Jonas Åkerlund, mästare på musikvideo! Han är ju bara störd, störd, störd! På ett underbart, vrickat sätt. Man upptäcker ständigt nya detaljer i Gagas "Telephone" och "Papparazzi". So come on, mix some poison and kill the bastard.
"Once you kill a cow, you gotta make a burger"
söndag 20 juni 2010
Dude that's so gay!
Jag gillar kärleksfilmer, okej. Guilty of charge, men! Inte vilka kärleksfilmer som helst, de får gärna ha en anknytning till indiefilmscenen och innehålla rubbade karaktärer, typ som i Away we go. Fantastiskt rolig! Eller vad sägs om dessa punchlines:"Now my tits look like a hairy, old mans ballsack"
"I will still love you even if you get so fat I can't find your virgina"
Älskvärt!
fredag 18 juni 2010
Next!
Next!
Skriker inte bara killarna utanför Next-bussen i MTV-serien när de ser något mindre än en C-kupa utan även svenska folket. Ständigt pågår en kamp inom oss själva för att nå nästa mål. Nästa markering på kartan. Niemi beskrev lästadianismen som en lång uppförsbacke, men facto är att hela livet är en jävla, brant, minkantad uppförsbacke. Det är dock fulkomligt självförvållat . Vi vill antingen ha det så eller vet inte något annat sätt att handla. Om vi stannat upp och bara gillat läget där vi faktiskt befann oss för stunden skulle backen radikalt avta i lutning. Är vi i ett förhållande vill vi leva sex and the city livet. Är vi inte det vill vi vända ryggen åt kroglivet och fredagsmysa med dipp och regelbundet dopp i kärleksgrottan. Måste vi verkligen ständigt förbättra livet? Det kanske blir meningslöst annars, men skulle det inte te sig behagligare om vi bara accepterade var vi befann oss, utan extravagansen och Jennifer Aniston-frisyren?
Alla stunder är flyktiga, de försvinner och vi kan inte konservera dem annat än i minnet. Det är som gravitationen, den är oundviklig och orubblig. Fast vi försöker ändå, tjatar, gnatar och stretar emot. Vill alltid leva kvar på weekenden i Paris! Vill alltid vara ung, slät och en motsatta könet-magnet! Visst, försök att få Hefner till att kolla efter kvinnor äldre än… sista året på gymnasiet. Somliga saker kan vi inte påverka och istället för att göra det enklare för oss själva försöker vi ständigt fly ifrån verkligheten. Vi är mänskliga, vi gör fel, vi vaknar inte med oklanderlig make up som i en Hollywood-rulle, vi kan inte laga mat utan att köpa halvfabrikat OCH träna på gym tre gånger i veckan. Vi lyckas inte alltid att bli befordrade eller gifta oss med en snubbe minst lika snygg som Mel Gibson var 1993. Betyder det att vi är sämre än de som lyckas bevara illusionen att de blir åh så lyckligare av en Jura Impressa espressomaskin? Knacka lite på de avdomnade hjärncellerna och finn svaret själv. Nästa etapp i livets kamp blir viktigare än de stunderna emellan slagen, och det är dessa stunder som utgör det njutbara i livet, och dem ser vi förbi, förblindade av den makt och rikedom som kan komma att vänta på oss runt nästa hörn. Svenska folket uppmanas istället till att äta lite fler kanelbullar till kaffet och fundera lite över konceptet lycklig. Fasad, väsentlighet eller en helt okej dag på jobbet och middag med, i alla fall, en Peter Stormare 1987?
Skriker inte bara killarna utanför Next-bussen i MTV-serien när de ser något mindre än en C-kupa utan även svenska folket. Ständigt pågår en kamp inom oss själva för att nå nästa mål. Nästa markering på kartan. Niemi beskrev lästadianismen som en lång uppförsbacke, men facto är att hela livet är en jävla, brant, minkantad uppförsbacke. Det är dock fulkomligt självförvållat . Vi vill antingen ha det så eller vet inte något annat sätt att handla. Om vi stannat upp och bara gillat läget där vi faktiskt befann oss för stunden skulle backen radikalt avta i lutning. Är vi i ett förhållande vill vi leva sex and the city livet. Är vi inte det vill vi vända ryggen åt kroglivet och fredagsmysa med dipp och regelbundet dopp i kärleksgrottan. Måste vi verkligen ständigt förbättra livet? Det kanske blir meningslöst annars, men skulle det inte te sig behagligare om vi bara accepterade var vi befann oss, utan extravagansen och Jennifer Aniston-frisyren?
Alla stunder är flyktiga, de försvinner och vi kan inte konservera dem annat än i minnet. Det är som gravitationen, den är oundviklig och orubblig. Fast vi försöker ändå, tjatar, gnatar och stretar emot. Vill alltid leva kvar på weekenden i Paris! Vill alltid vara ung, slät och en motsatta könet-magnet! Visst, försök att få Hefner till att kolla efter kvinnor äldre än… sista året på gymnasiet. Somliga saker kan vi inte påverka och istället för att göra det enklare för oss själva försöker vi ständigt fly ifrån verkligheten. Vi är mänskliga, vi gör fel, vi vaknar inte med oklanderlig make up som i en Hollywood-rulle, vi kan inte laga mat utan att köpa halvfabrikat OCH träna på gym tre gånger i veckan. Vi lyckas inte alltid att bli befordrade eller gifta oss med en snubbe minst lika snygg som Mel Gibson var 1993. Betyder det att vi är sämre än de som lyckas bevara illusionen att de blir åh så lyckligare av en Jura Impressa espressomaskin? Knacka lite på de avdomnade hjärncellerna och finn svaret själv. Nästa etapp i livets kamp blir viktigare än de stunderna emellan slagen, och det är dessa stunder som utgör det njutbara i livet, och dem ser vi förbi, förblindade av den makt och rikedom som kan komma att vänta på oss runt nästa hörn. Svenska folket uppmanas istället till att äta lite fler kanelbullar till kaffet och fundera lite över konceptet lycklig. Fasad, väsentlighet eller en helt okej dag på jobbet och middag med, i alla fall, en Peter Stormare 1987?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)