Fram och tillbaka.

För att strävan att sträva framåt får oss att galopera bakåt.

Oxymoron, något som motsäger sig självt. Två ord av motsatt betydelse, framåt och bakåt. Men dessa två är mer länkade än vad man misstänker vid första anblicken. Du vill ifrån ditt förflutna, det måste inte ha varit tragiskt alls, men eftersom man alltid strävar efter förbättring, strävar man ju även bort ifrån utgångspunkten, nuet, och det nuet är färgat utav det förflutna. Förvirrande va? Ingenting är nog egentligen glasklart när man dissekerar det in till essensen, det är väl kanske där charmen ligger också, valfriheten om att fördjupa, eller bara promenera ytligt omkring.

Du vill ha en snyggare lägenhet, en snyggare häck. Du säljer din etta och flyttar in till en ny. Du köper ett gymkort och missbrukar cross-trainern. Du glömmer den första ettan och den sladdriga röven. Du vill ha nytt, bättre, bäst! Där går också det gyllene snittet förlorat, för du förlorar förankringen till det väsentliga, stunden. Du förstår det inte nu, ingen gör! Men stunden är allt, våra celler existerar en stund i taget, och kan förintas nästa. Därför är den allt, stunden borde bevaras med flera E-ämnen än mackorna på Pressbyrån, stunden borde lindas in i mera silkespapper än en Iitala skål. Vi trampar istället ihjäl den på vår galopp framåt, och helvete vad fort det går!