Ständigt detta återkommande tema, denna kärlek för just kärlek. Shakespeare ägnade sig åt den, till och med Bush har en fru, och alla har vi väl känt den på ett eller annat vis. Men kan den besegra allt? Kan två människor med sin blotta kärlek göra skillnad med sina känslor för varandra? Hur skulle det gå till? Kära människor skulle automatiskt bajsa ut kärnvapen när de råkar sticka ut röven från ett flygplan som råkar befinna sig precis över låt oss säga...Irak? Vad kan känslor egentligen åstakomma? Bryta upp halvsmälta polarisar? Nej, men den kan hela, två personer och ingen annan. Inte all, inte conquer något över huvudtaget, förutom ens egna tankar och fritidssysslor. Så varför detta snack? Denna ständiga, blödande fixeringen vid kärleken och dess makt. Det är till förmån för de två inblandade huvudpersonerna och ingen annan. Kärlek är privat, ett fält i våra liv och hjärtan inrigade med ståltråd och Berlin-murar, för den berör ingen annan. And it doesn't conquer a shit, though, it's simply lovely in it's simplicity.
(Ursäkta användningen av ordet bajsa, var tvungen att använda det för att rädda inlägget ifrån att bli till en röra av klyschigt kärleksdravell, samt den sista meningen som omöjligt skulle kunna ha uttryckts på svenska, sorry svenskaspråket. Och fan, jag ÄR oromantisk.)
